Den lilla Siletten byttes efter något år ut mot en Braun, som hade den fördelen att objektivet var utbytbart. Men kraven växte, och rätt snart byttes den ut mot en systemkamera. Det blev den enögda spegelreflexkameran Minolta SR1. Den medgav ju nästan obegränsade möjligheter: från vidvinkel- till teleobjektiv och makrofotografering
var det jag mest använde mig av. De objektiv jag skaffade den gången liksom de olika macro-hjälpmedlen hänger fortfarande med liksom kameran.
Endast en funktion saknade jag. Det var en inbyggd exponeringsmätare. Därför kompletterades SR1-an med en SRT101, som direkt blev min standardkamera. Så här skriver Camerapedia om den:
The Minolta SR-T 101 is a 35mm SLR camera made by Minolta from 1966 through 1981. Users often refer to it as ”the tank”. It’s a heavy, robust and reliable camera, capable of producing great results even 40 years after its introduction. It has a number of features that could be considered advanced in its day.
Jag kan bara instämma. Den finns fortfarande i min ägo (precis som sr1-an) och funkar lika säkert i dag som den dagen jag köpte den. Så här ser den ut (bild från Camerapedia):
Läs även andra bloggares åsikter om enögd spegelreflex, kameror, Minolta, SR1, SRT101
Etiketter enögd spegelreflex, kameror, Minolta, SR1, SRT101
