När jag i slutet av 40-talet började fundera på att fotografera var kameror något sällsynt och dyrt. Jag var jätteglad när jag hittade en rysk kamera – Katkatelesch tror jag att jag tydde de ryska bokstäverna på fronten till -till överkomligt pris för en skolgrabb. Den kallades för tvåögd spegelrelextyp. Dvs sökaren var inte kopplad till avståndsinställningen, utan den fick man göra med ledning av markeringen på objektivet. Slutaren gick ner till 1/200. Men trots sin enkelhet fungerade den bra och gav mig många trevliga stunder på mina första resor runt om i Europa. Den ryska skriften väckte uppmärksamhet och på flera ställen blev jag stoppad av nyfikna personer som undrade vad det var för en kamera.
Vi grabbar fantiserade om en kamera som ställde in tid och bländare av sig själv och kanske t o m avståndet. Dit har vi ju sedan länge kommit. Numera är ju också filmrullen avskaffad och med den framkallning, kopiering och förstoring. Bara att koppla kameran till datorn eller direkt till skrivaren och printa ut. Enkelt och smärtfritt, men en stor del av skaparglädjen har också försvunnit.
Läs även andra bloggares åsikter om automatik, elektronik, fotografering, kamera
Etiketter automatik, elektronik, fotografering, kamera
februari 8, 2008 kl 12:46 |
[...] första kamera, ryssen, har jag berättat om tidigare. Sen gick jag över till Agfa och småbildsformatet. Det blev den [...]
januari 12, 2008 kl 14:02 |
Nej, tyvärr. Jag sålde den för en billig peng när jag skaffade en ny, lite bättre kamera. Det var en Agfa Silette småbildskamera. Jag tror inte ryssen hade varit så dyr i dag, men tämligen unik.
januari 11, 2008 kl 21:29 |
Du har väl inte kvar den gamla kameran kan jag tro, den hade antagligen varit mycket värd idag. Numera så överdängs vi med foton och kamera för många är nog lika med mobilen numera och det kan visst vara praktiskt, men bilderna blir väl inte så bra kanske …… fast det beror väl på priset också troligen.